Liliansdotter

Det är bara lilla jag...

Tvåsamhället

Kategori: Helt seriöst

 

Jag har inga problem med att leva ensam i ett tvåsamhälle.

Oftast. 

Det finns människor som vill leva med någon nära inpå, som tycker det är värt att hamna i en diskussion om kallrökt lax eller som vill argumenter om vad som ska finnas i ett hem. Jag kan förstå att det är värt det. Jag är inte blind för att det finns lycka i att ha någon så nära. Jag kan se att det finns möjlighet att växa som individ när någon står en så nära. 

Jag känner bara inte igen mig i längtan efter att dela min vardag med någon mer. Jag delar den ju redan med mina vänner och min familj. Även om jag just nu sitter här själv framför en dator och äter lunch, så känner jag mig inte ensam. Vill jag prata med någon kan jag bara lyfta luren - jag vet att jag har en nät med människor omkring mig som skulle vilja lyssna och komma med smarta tankar. Skulle jag vilja ligga med någon så vet jag var det finns människor som vill göra det med. 

Men jag fick det nyss påpekat för mig att mitt sätt att definera relationer inte är rätt. Att jag har fel som inte lever tillsammans med något i detta tvåsamhälle. Att den kärlek jag delar och uppskattar inte är lika mycket värd som traditionell kärlek. 

Att det är upp till mig att ta konsekvenserna av vad det innebär att jag inte har jagat efter någon enda person som får komma mig nära. Att jag tycker det är mer värt att ha ett nät av människor än en person.

Jag får ta konsekvensen.

Och i det här fallet är det att känna mig ensam och utpekad. Den känslan har jag inte lyckats skaka av mig. Jag tänker konstant på att människor runt om undrar varför jag är själv. Helt plötsligt har allting fått en underton av att jag är ensam. Jag försöker och tänker att "Simone skaka av dig den känslan nu". Jag har helt plötsligt kommit på mig själv med att tänka "kanske ska gå med på en dejtingsajt.." För att det är lättre att vara del av en norm. Även om det betyder att utesluta delar av sig själv.

Att jag har tagit avstånd från en norm innebär inte att jag förevigt kommer vilja leva under de omständigheter som jag lever under nu. Jag tror absolut att det kommer finnas någon mer som kommer tillkomma i mitt liv som kan komma lite närmre, samma person på flera plan.Men det är ingenting som jag tycker är något som är värt att lägga tid och energi på att hitta. Jag låter relationer utveckals som de vill. 

 

Jag tror att personen som fått mig att tänka och känna så här inte menade de så hårt.Men jag har så svårt att se vad ursprungstanken var.

Jag har svårt att ta kontakt med personen, för jag känner inte för att förklara. Jag vill att personen skulle ha sett vilka känslor som skapades. Jag vill att den härvpersonen ska vara tvungen att förklara. 

Jag har fått förklara mitt val nog. Jag får stå för det valet jämt. 

 

Jag har valt att skriva det här blogginlägget dels för att jag tycker det behövs en påminnelse om att se människor runt om kring oss för vad de är. Människor - för mig är det de enda facket som finns och vi alla får vara med där. Vi måste sluta upp med att katigorisera varandra - speciellt efter hur vi väljer att dela våra vardagar. 

Dels för att jag hoppas att personen som skapat de här känslorna hos mig kan förstå vad som har hänt även om jag inte orkar ta kontakt. Även om jag inte orkar förklara igen. Och jag hoppas att alla kan förstå att livet går att leva på olika sätt och vi behöver acceptera varandras. 

Student

Kategori: Helt seriöst

Jag tror att jag är student nu. 
Jag är ganska säker på att jag inte har tid att jobba. Jag vet att jag inte har tid att jobba den närmsta tiden. Jag vet att det egentligen är nu de vill att jag ska jobba. Sen behövs jag ju inte. Då är någon annan på plats. 
Det är här jag inte vet hur jag ska göra. Jag är så ovan. Jag ska ju göra det som känns bäst för mig. Men jag har ju alltid tyckt att det som känns bäst för mig är att få alla andra nöjda. Om jag nu ska sluta med det... Jag måste säga att det inte känns bra alls. Det känns jättejobbigt. 
Förändring känns ju jobbigt. Det vet jag ju.. Men hur vet jag då - är det det jag ska gå på tills jag vänjer mig? För det käns inte som jag sviker mig själv, bara väldigt många andra. Fast gör jag ens det? 
 
Jag är student nu. Jag är säker på att jag inte har tid att jobba. Jag vet bara inte hur jag ska säga det. t

What the hell are you waiting for?

Kategori: Vardagen

Nu är det dags! Jag vet att det är farligt att tänka allt eller inget - men när jag såg mina ben igår... De såg inte ut som mina ben. Min rygg orkar knapp vara upprätt, min mage börjar krångla igen. Allt jag tänker på är att få i mig godis. Jag måste bryta cirkeln. Jag måste komma ur den här gropen jag har grävt ner mig i. 
Vad väntar jag på? Nu eller aldrig, tänker inte förlora mig i morgon. 

Tappad...

Kategori: Helt seriöst

Idag är det första advent, efter som jag inte är kristen så har jag inte tänkt på att Jesus är på väg att födas, men det är en perfekt anledning att umgås med familjen. Det har jag gjort. Ätit mysig middag och pratat ihop oss om jul. Helt galet att det inte ens är en månad kvar. Det är inte ens en månad kvar till 2014. Tiden är helt borttappad. Utan spår. 
Jag har hela tiden sagt att 2013 har varit ett fantastiskt år - nu känner jag att jag kanske talat för tidigt. I och för sig så har jag tyckt att året varit så bra för att jag har lärt mig något från varje jobbig situation jag varit i. Så kanske kommer jag när jag kommit ur denna svackan se på det på samma sätt.

Jag har kommit på ett sätt att beskriva hur jag mår i alla fall. Hur jag alltid har mått. 
Det är som att jag är i havet, jag har simmat ut en bit från land. Lite för långt för att orka simma tillbaka in mot land igen. Helt utmattad har jag lagt mig på rygg för att flyta. När det inte blåser känns det helt okey att ligga där ute. Jag kan höra min omgivning från land och koncentrerar jag mig kan jag nå in till dem. Men när det blåser rullar vattnet in över mig och jag får kallsup efter kallsup. Jag får kämpa för att hålla mig uppe vid ytan. Ibland lyckas jag inte och dras ner under vattnet, jag känner hur lungorna och alla organ bara trycks ihop. Tillslut lugnar sig vattnet igen och jag kan ta mig upp till ytan för att flyta igen. Ibland har stormen fört mig närmare land, till och med så nära att jag ta mig upp ur vattnet en stund. Men av någon anledning ska jag alltid i och simma igen. Ibland har stormarna fört mig ut på djupare vatten, där kommer stormarna tätare och våldsammare, jag tappar all kontroll och kan bara vänta på någon undervattensström som kan ta mig in mot land igen. 

Jag känner mig så orkeslös och isolerad. Jag ser alla och alla ser mig. Det är ingen vägg emellan oss, men avståndet är ändå för långt för att jag ska orka ta mig fram. Jag kan tycka att det är värt att kämpa vissa stunder eller för vissa personer. Men jag har tappat orken och den blir svårare och svårare att hitta igen. 

Mens

Kategori: Helt seriöst

Idag fick jag min mens - kul. Nej men det börjar ändå kännas helt okey det här med mens. Haha, har ju snart haft den i 10 år så det börjar la bli dags. Helt sjukt ändå att jag så ofta har känt mig så äcklig och ovärd på grund av lite blod mellan bena.. Det är ju faktiskt ett täcken på att man är som man ska och att kroppen fungerar. Hurra för mensen. 
Fast jag börjar undra om mitt psyke påverkar min kropp mer än jag förstått hitintills i mitt lilla (stora) liv. 
Min mens är nämligen sen - vilket den ofta är när jag är orolig inför hur jag ska göra inför olika event. 
Tillexempel: 
1. Vet inte om jag vill bada eller inte? BAAAM mens (alltså där på plats, hade det varit dagen innan eller nått så hade man ju haft en tampong eller nått - men nu pratar jag om att hamna i pappersbindasituationen) 
2. Någon ska sova över - vet inte om jag vill att det ska leda till sex eller inte? BAAAM mens 
Finns massa fler exempel - men de här är la de tydligaste. 

När jag ligger här just nu kan jag känna mig rätt nöjd med min mens till och med. Mmm mens 

Fredagsmys

Kategori: Helt seriöst

Med mig själv är de enda jag tänker på. Jag ska till gymmet efter jobbet, till mamma efter gymmet och bada (i några timmar) sen ska jag hem och kolla på the notebook och remember me. Jag ska ha pjamas och dricka tea och äta rostmackor med smör och allt ska va lugnt och skönt. bra

Fucking ahole monday...

Kategori: Helt seriöst

Idag är inte min favorit dag.
Om man vaknar i tid och bäddar sängen på morgonen borde man va garanterad en bra dag.
Jag hatar idag, redan fuckat upp totalt på jobbet, tappade mitt lunch ägg och är på dåligt humör.
BAJS

Systrar

Kategori: Helt seriöst

Idag har jag varit med dem tre människorna som format mig mest. Mina syrror, genom snår och minfält har vi tagit oss fram och fy fan va bra vi blev.
Jag tänker inte kasta sten, jag vet att alla runt om gjort sitt bästa och menar väl men hade inte de tre gått genom samma sak så hade jag stupat.
Vi har firat E som fyllde år för ett tag sedan. Gick på bio och åt mysig middag. Gled som vanligt in på att prata om det som va, som alltid kommer att ha hänt men som är svårt för oss att lämna. Det är tur att vi får ventilera det med varandra, även om de blir viss repetition.

14/02/-13

Kategori: Helt seriöst

Idag är alla hjärtans dag. Alla som har ett hjärta, ändå riktar sig dagen till par. Så även om du tycker om någon helt hysteriskt och skulle göra vad som helst för personen så får du inte va med. Du ska känna dig som ett misslyckande. För du lever inte i par.
Jag ska hem och tvätta nu.

Torka aldrig tårar utan handskar

Kategori: Helt seriöst

Nu va serien slut,
Har sedan tredje avsnittets start legat i en krampaktig fosterställning och kvidit och gnytt, utgett tysta skrik och hostat av tårar som hamnat fel.
När någon som levt ett trasigt och trassligt liv på tv dör, är det som min egna död, någon in min närhets död. Det blir för verkligt, jag blir för påmind om att jag kommer bli ensam. Efter min död kommer jag va ensam, utanför. Om alla andra dör kommer jag bli övergiven - och så himla vilsen.
När trasiga liv på tv tar slut blir jag påmind om att allt faktiskt har ett slut, och att det inte ens behöver lösa sig innan slutet kommer.
Jag vill aldrig vara utan närhet, jag vill aldrig bli bortglömd. Jag vill aldrig glömma bort.

Vantar...

Kategori: Helt seriöst

I morgon har min systerdotter kalas. För den 24 fyller hon 4 år. Det är helt sjukt, alldeles nyss var hon helt ny här och nu är det som om hon alltid har funnits.


På grund av årfyllandet så va jag ute och letade efter födelsedags presenter (efter som man vill bli favvomostern får man ju ligga i ^^).
Dock är det SVÅRT! jag har köpt ett spel till henne, om djur.
Det kommer nog att uppskattas, men jag ville köpa något fint mer.
Tänkte typ mysiga raggsockar eller ett par asgoa vantar.

Så jag strosade runt på stan. Hamnade på H&M, (men denna observation kan göras var som där det finns uppdelade tjej- och killavdelningar).
Jag stod där med raggsockorna i handen, ett par med rosa – väldigt fina och ett par grå som va jättegosiga och tanken slog mig att raggsockar kanske inte är ultimata födelsedagspresenten till en fyraåring. Men vantar, de har jag gett förut – skulle kunna bli en grej. Så gick runt hyllan och ställde mig och kolla på endast stickade vantar.

Låt mig ta dig tillbaka sisådär 13-15 år..
(lägg till lite fantasifull musik i bakgrunden)
Åh, snön har fallit.. (inga r, s, k, t, ch-, sch-, kj-ljud uttalas korrekt, område med gråa trähus och fina innergårdar, gott om barn)
Jag ska göra snöänglar och snölyktor och leka snöbollskrig och allt häftigt man kan göra med snö.
På med overall och strumpor och stövlar (kanske mer kängor?)  och ut till allt det roliga.
Mössan åker konstant på sne och näsan är härligt snorig (inte som på små barn där allt hänger utanför utan ”snörvel snörvel snorig” ) och vantarna är stickade och jättegosiga – i fem minuter ja!
Sen är dom stela och fulla med snö, snö man måste ta sig vantarna för att få bort.
Snö som gör det omöjligt att rulla snöbollar och göra snögubbar och allt sånt där som man skulle göra i snön. 

 
(Detta är inte en sann historia. Jag har aldrig, vad jag kan minnas, varit exalterad över snö. Jag kommer inte ihåg vad jag hade för vantar (förutom ett par som va jättefina med rosa och glitter men då va jag typ 10?).

Sså detta är ingen sorglig historia om hur jag troligtvis hade älskat snö om jag hade haft andra vantar – men jag hade varit bättre på att leka snöbollskrig på mellanstadiet om jag hade haft vettiga vantar.)

Stickade vantar gör att man fryser mer och blir blötare om händerna, dessutom fastnar mer snor i dem vantarna och fler bakterier sprids.
Stickade vantar är något som är överrepresenterat hos flickor. Det är därför det finns grund bakom uttrycket ”pojkar tycker det är roligare att leka snöbollskrig”.
JA! För de håller inte på att tappa alla sina fingrar på kuppen! Dessutom är såna där vantar, som det fans gott om på H&Ms pojkbarnsavdelning, as bra till att göra isbollar med efter som de för att snön smälter lite och blir lättare att pressas ihop. Alla här har la fått en isboll på sig? KUL!!!!  Speciellt när man har miffovantar som ser ut som snöbollar själv.

OCH EN SAK TILL!!
Alla tjockare vantar på flickavdelningen va ju tumvantar. Hur jobbar man med det? Ja, det finns såna där fingervantar som inte duger något till, gärna ska dom va randiga eller ha olika färger på fingrarna, men dom är inte heller något att ha.

Seriöst – stickade tumvantar borde inte säljas till barn i åldrarna 3-12.

Därför köpte jag inga vantar till min systerdotter.  Jag vet nämligen inte om hon gillar snöbollskrig, och vilken sida man vill uppmuntra. Isbollar eller ihjälfrusna fingrar.
Men jag tycker att allternativet ska finnas för alla barn.

 

Detta inlägg är skrivet utifrån observationer gjorda i klädaffärer så som h&m, Lindex och dylikt. Jag är mycket medveten om att det på till exempel intersport, teamsportia och liknande finns gott om vettiga vantar för flickort. Detta inlägg är inte skrivet som ett svar på allt som är fel i dagens skeva samhälle, att det finns människor som väljer att se det så visar på bara på att hen redan har bestämt hur hen vill att allt ska ligga till innan hen börjat läsa.

Kroppsuppfattning

Kategori: Helt seriöst

Jag hatar det, aldrig min kropp. Min kropp har en annan funktion än att va snygg jämt. Den tar mig dit jag ska och hjälper mig klara mitt jobb.
Fast inte min mage, den fungerar aldrig som den ska. Insidan alltså.

Men det här med kroppsuppfattningen - jag ser olika ut i mitt huvud hela tiden.
Dom tydligaste exemplen är väl när jag är
hungrig - då ser jag ofta väldigt smal ut, så jag själv blir orolig om jag är hungrig med flit, då måste jag få i mig något snabbt - ofta blir det något onyttigt (typ godis eller någon slags snabbmat).

Eller precis efter då jag känner mig proppmätt, kan också vara vid andra tillfällen då jag känner mig väldigt mätt (eller förstoppad) så ser jag, inte tjock, men knubbig ut.
Det är jättejobbigt.
När jag känner mig neutral i hungerläget så är jag ganska säker på att jag ser mig som jag set ut - smal men lite slapp. Fast efter som jag kan ha så skeva kroppsbilder annars så vet jag liksom inte om jag kan lita på det jag ser då heller.
Helst skulle jag bara vilja gå runt naken hela tiden, då är kroppen som finast - utan massa kläder som delar av på fula ställen, byxor som skapar valkar eller bh:ar som bubblar ryggen på en.

Jaja, så är det la antar jag. Nu är jag på väg till min mor för att låna hennes badkar, lägga lite ny färg i håret och bara hänga lite.
Sen ska jag möta upp Hanna någon gång under dagen, det va ett tag sedan så det ska också bli trevligt.

Är det någon som har en violin?

Kategori: Helt seriöst

Vad är förresten skillnaden mellan fiol och violin? Smakar den ena viol och skedde det andra i fjol?

Sitter här, sett på Torka aldrig tårar utan handskar. GENIALISKT! (Hörde du det Jonas Gardell, en helt okänd och talanglös människa tycker att du är genialisk! Måste boosta ditt ego så mycket)
Enda frågan: Varför måste jag vänta till den 15 med att få se nästa avsnitt?
Och varför har jag sett alla avsnitt av Castle säsong 1?
 
Och varför måste säsong stavas med Ä? DET ÄR DET FULASTE ORDET?!
 
Bananer i pjamas.. Som jag inte vet hur det stavas. Helt seriöst. Jag är tjugoett år och kan inte stava till pjamas.. Eller det kanske jag kan, det kanske stavas så. Men det skulle kunna stavas pjyamas, pyamas, pyjamas. JAG HAR INGEN ANING?!? Jag går igenom alla olika stavningar innan jag skriver pjamas, för att det gjorde jag förra gången och då var det ingen som skrattade.
Det värsta är väl också att jag inte bara kollar upp hur det stavas, är inte det måttet på lathet så vet jag inte!

På tala om något annat..
Ska man sätta ut en kontaktannons?
"Hej jag är en glad tjej på 21 somrar som söker någon att dela den långa och gråa hösten med. Helst ska du gilla att diskutera men va lätt att omvända till liksinnande åsikter. Du måste vara fräsch och inte villa omvända mig till en normalt funtad person. Många har försökt och gått under.
Svar till TrevigFlicka91"
I gp? Aftonbladet? Tv3?

Vill ni veta ett till fult ord? Rot. Seriöst. Dom flesta ord på tre bokstäver är riktigt fula.
För utom just ordet ord, på något vis låter ord som om de är fler är tre bokstäver i ordet.
Rot där emot. Så himla konstigt ord. Inte för att rota ner sig i det för djupt. (heheheheh)
 
Jaja.. Klockan är nu nio. Man kan gå och borsta tänderna och sedan lägga sitt tunga tunga huvud på kudden.
 
P.s jag kan inte få upp min kokosnöt alla sätt jag prövat har vart fel. d.s

Kommentar :)

Kategori: Helt seriöst

Jag tror dom fortfarande heter Kopek, om de inte har splittrats sen vi va och såg dem spela, eller bytt namn.
Sånt där kan gå mig på nerverna. När folk pratar i fel tempus, eller det gäller nog mer när folk skriver i fel tempus. 
Mest för  att det är så lätt hänt, jag gör det säkert själv också. Det är väl då man stör sig på saker oftast
Något annat som stör mig sjukt mycket är att jag har svårt att skilja på dem och de. Så nu har jag börjat googla varje gång jag ska anväda orden, lite för att jag blev så uppfostrad i skolan att dom va fult. Jag vet att det praktiskt taget är accepterat att använda dom nu.
Men De = vi och dem = oss, det borde man ju komma ihåg eller?
 
En annan sån grej som jag verkligen går bananas över är enda/ända.
Just för att det inte ens finns några fallgropar i ett? En = enda/ rumpa = ända = slut.
Jag har bara en enda godis, godiset har kommit till ända.
Det finns så många människor som gör fel på det här. Tokigt är vad det är. Men det stannar inte där, utan på grund av förvirringen har jag sett att det är fler en-ord som börjat stavas med ä. Nu så kom jag inte på något exempel, men uppdaterar om jag kommer på något.
 
Åhh!! En till sån sak (och detta är helt min mammas fel!). Mindre/färre.
Mindre = storlek
färre = antal
När människor runt omkring säger "det är mindre människor i den kön" Jag kan seriöst bara se en kö men små människor. Och det är löjligt jag vet. Men det är faktiskt färre människor i den kön.

En annans sak som är löjligt att störa sig på - "Just nu har DU chansen att vinna 10 Laptops om dagen".
URSÄKTA MIG MEN VA FAN SKA JAG GÖRA MED TIO NYA LAPTOPS OM DAGEN DET ÄR EN IDIOTISKT TÄVLING!!
Just nu lottar ni ut tio laptops till, förhoppningsvis, tio olika människor.
 
 
Nej nu ska den här bittertanten ta en promenix i det härliga höstvädret. Det kan hon va värd :)

Skräp

Kategori: Helt seriöst

En uppmaning till förbättring hos dig och mig! För det här ser la inte så trevligt ut?
Ser man en tidning på marken är det lätt att plocka upp den! Och om man inte vill ha tidningen mer, hör efter med bänkgrannen, ta på den på vagnen eller släng den! We can do it! :)

Nr. 1

Kategori: Vardagen

Jag ler mot folk jag möter, hejar på mina grannar, frågar mappor om de vill ha hjälp med barnvagnen. Jag uppskattar människor som är artiga, jag tackar när jag får något, jag säger hej till tjänstemän/biträden - allt sånt tycker jag är jätteviktigt.
Ofta under mina uppväxts år har jag blivit hånad av mina vänner då jag tillexempel alltid hejar på busschaufförer "Hen bryr sig väl inte om att du går på"
MJO!
Det gör hen visst de, för jag är en medmänniska. Så länge vi är medmänniskor är vi skylldiga varann respekt. Efter som man aldrig vet hur människor är på insidan så har jag svårt att veta vilka jag ska identifera mig med när de kommer till  beteende.
Det är väl därför fördomar kommer in i bilden. Jag tänker att folk som klär sig som mig eller har samma dagsmönster som jag ska va på samma sätt som mig.
Men detta faller ju så ofta i praktien. Så för att komma över identiferingsproblemen lägger jag lite is på min önskan att plasera in människor i fack, tills efter vi har hälsat och pratat.
Till och med efter det måste man ju ibland ändra sina uppfattningar.
 
Jag brukar, när jag fastnar i mina fördomar om andra kika på mig själv och tänka "Det jag ger till andra förtjänar jag att få tillbaka", tillexempel "men vafan gör allt folk på stan, arbetslösa djävlar skärp er! Ajust ja, jag är ju också på stan, om någon tänker så här om mig nu gjorde jag det precis okey, fast jag har jobb".
Jag försöker också säga så till folk som häver ur sig kränkande kommentarer, tillexempel sa min stödlillasyster såhär härom dagen om Kissie "Hon ser ju helt förskräcklig ut", min respons varom du säger så om henne ger du andra människor rätten att säga så om dig. För visst har man rätt att tycka att folka är fula och äckliga, men man har absolut ingen rätt att dela med sig av det.
Men det gäller allt. I större cirklar också. Om du våltar mig, säger vi, då ger du mina vänner rätten att våldta dina vänner, om du rånar min farmor ger du någon rätten att råna din farmor. Det ger mig motivation att bete mig lite bättre, även om skitsnack mellan varven öser ut ur min mun. Detta kanske låter som jag tycker att hämnd aktioner är okey, men de fungerar ju inte heller. För väldigt få människor har bara 1 person i sin omgivning. Och även om du våldtar någon som är en komplett främling för alla så ger du ju bara någon som är en komplett främling till alla att våldta dig också.
Vuxna människor som ska uppfostra barn/ungdomar försöker ofta med att säga
"men skulle inte du bli ledsen om någon gjorde så mot dig?"
1. För fan jag är redan ledsen, det va därför jag gjorde det i första hand. Så vad spelar det för roll om någon gör det mot mig, jag är inte värd något för mig själv och det är ju helt tydligt ingen annan i den här fucking världen som bryr sig heller.
2. Det är assvårt att sätta sig in i hur andra reagerar och hur man själv skulle reagera.
3. Ingen annan skulle göra så mot mig nu, för jag har visat vad jag går för.

När jag va yngre kände jag mig redan rånad, hånad, våldtagen, hotad och rädd. Mina motattacker, som för andra såg ut som attacker. Hände ju bara för att alla redan gjorde så mot mig.
(Jag har aldrig blivit våldtagen som i sexuelltöverfallen, men ofta blivit så nedtryckt verbalt av både vuxna och andra barn att jag kännt mig så tom och värdelös och faktist tagen).
Även om inte jättemånga har gjort mig ont, har de som sårat mig gjort de ordentligt så det försvårade det för mig att förstå vad folk ville mig, vilket gjorde det svårt för lärare och dylika profiler att nå fram till mig, och det gjorde det ännu svårare för mig att nå fram till dom. Det blev ett ensamhälle. Det sög att leva så. ensam och utan någon att lita på. Jag kämpade och har idag i alla fall några sociala förmågor och kan lita på en del människor. MEN, så som skolan utväcklas och tekniken och allt! så kommer alla så småningom leva i ensamhällen, för att vi lägger så mycket vikt i vi och dom. Vi som är duktiga, dom som tänder eld på bilar, vi som har jobb, dom som lever på akassa, vi som lever på minus, dom som har guldbadkar.
Det suger, vi är alla dom för någon.