Liliansdotter

Det är bara lilla jag...

Life

Kategori: Vardagen

Sista inlägget jag ser postat här är 2014-11-25. Det är snart 3 år sedan. Läser jag mina gamla blogginlägg känner jag sån värme. Jag har kämpat så himla mycket. Med så konstiga saker. Jag vill omfamna mig själv. Klappa mig på ryggen för att jag fortfarande är här. Speciellt efter den här sommaren. Under de här tre åren har det nog hänt en hel del. Men jag vet inte vad. Jag vet inte vad som hänt när. Något vet jag dock. 2014-12-13 dog Charlie Mustasch. Kanske var det därför inget mer inlägg kom upp? Kanske var det för att jag för första gången skämdes så mycket över hur okapabel jag är som människa så att jag inte ens kunde låtsas ha massa smarta tankar om min situation. Jag saknar henne dagligen. Fortfarande. Nästan tre år senare kan jag fortfarande tänka på saker hon gjorde och bli helt varm. Skratta högt åt hennes tokerier.. Vad är det för kanin som käkar massa mjöl liksom? Jag har flyttat ifrån Guldeheden till Kwally. Jag har startat mitt första föhållande, avslutat mitt första förhållande. Påbörjat ett nytt. Jag har skaffat katt. Han är bra. Jag har dåligt samvete mot honom. Jag skaffade honom förtidigt. Men tvåan jag flyttade till utan Charlie var för stor utan sällskap. Jag har blivit vegan, slutat vara vegan och blivit vegan igen. Fast egentligen är jag inte vegan nu heller. Katten gör att jag bidrar till köttindustrin. Men jag gör mitt bästa att hålla min rygg fri från andras smärta. Jag önskar att folk kunde se att det är det vi alla gör. Vårt bästa. Med det vi har i stunden. Jag har brytit ihop och ställt mig upp. Jag har lärt mig att morfar hade massa att lära mig. Sen dog han. 2017-06-16. Han låg där och var helt med. Helt med till det sista. Jag har alltid trott att jag velat vara med till slutet. Men nej. Att ligga i en kropp som inte längre är på ens sida. Skulle aldrig klara det. Fast en får inte välja. Det är få val vi gör som verkar spela någon roll i slutändan ändå. Så många andra som väljer annorlunda. Från andra referensramar... Vissa tror att de inte väljer alls. De gör bara. Bara för att de kan. Alla kan välja. Jag tror inte på det själv. Men vi som kan välja måste börja göra det. 
Jag har påbörjat en utbildning igen nu. Just de. Det betyder att jag igen avslutade något innan det va klart. Jag vet inte ännu om jag avslutade för att jag ville eller för att jag kände att jag inte skulle klara att avsluta och någon annan skulle avsluta åt mig. Ingen annan kan såklart avsluta en utbildning åt en. Ett U är inte ett misslyckande. Jag vet inte om jag har erkänt det innan. Jag slutade för att jag fick mitt första U. Jag tyckte inte jag förtjänade det U:et. Jag håller inte med om vad den kursens budskap var. Men jag läste inte ens igenom tentan efter att jag fick tillbaka den. Jag bestämde mig bara när jag såg U:et att detta är inte rätt. Jag ska inte gå här mer. 
Nu läser jag en utbildning som inte heller känns helt rätt. Men målet känns bättre. 
 
Jag kämpar fortfarande. Men jag har börjat sluta tro att jag är ensam i det. Vi kämpar på allihopa. Även de som inte ser att de kämpar själva. Även de du inte ser kämpar. Kollar du läget kan du se att vissa springer baklänges med vikter i en uppförsbacke. Det behöver inte vara fel sätt att göra det på, men de kan behöva lite stöd. Vissa behöver också springa själva ett tag med sina laster och då måste en våga släppa taget och inse att det inte alltid går att skrypa upp för ett berg med någon som försökerrulla ner för berget med taggtråd runt sig på ryggen utan att gå sönder. Då måste en fundera på om det är värt att blöda ut eller om det är dags att lätta på lasten. 
Ibland möts en igen under andra omständigheter.
 
Jag ser det på horrisonten. 
Jag tror en lär sig något av alla. Ibland behöver saker repeteras. Ibland behöver saker analyseras. Ibland behöver saker vila. Ibland ska saker bara glömmas. Då är det fint med folk som skapar nytt. 
 
Jag vet inte om det är sunt att det är lättare att skriva av sig än att prata av sig. Men jag kommer trycka på send. Kanske utan att skriva på 3 år igen. För att bara komma tillbaka för att vilja krama mig själv igen.
Eller så har jag öppnat pandoras ask. Vi får se.

Mitt i natten

Kategori: Vardagen


Här är en bild från tidigare i dag. Charlie hittade en mjölpåse hon gnagde söndee och bestämde sig för att äta ur. Vet inte hur bra mjöl är att äta för en kanin, men vet inte hur jag skulle hindra henne från att smaka på allt. 


Dagar som dessa...

Kategori: Vardagen

Jag har haft en grym helg. Topknapp liksom. Men nu är det en ny vecka - helt utan struktur.
Jag vet inte var jag ska ta vägen. Ligger i min säng och lyssnar på Avril Lavigne. Det finns en miljon andra saker jag vill göra och  det finns en miljon saker som jag borde göra.
Men jag ser inte hur jag ska göra dem. Eller rättare sätt jag ser filmer i mitt huvud om och om igen där jag gör dem. Ringer vårdcentralen, byter till Charlie, städa upp, pantar pant, går på promenad, äter frukost/lunch... Men jag ser inte hur jag får verkligheten att fatta att den måste ta tag i mina fantasier om mig själv och dra ut dem ur huvudet och in i handlingsutrymmet vi delar. 
 
Dagen är långt ifrån slut, det vet jag, men det känns ändå som om jag har misslyckats med allt jag skulle göra. Vad skulle jag ens göra? Vet inte.
 
Idag är också en, av många, dag som jag känner på mig att jag är ämnad för stordåd. Om jag bara gjorde något. Om jag bara bloggade om mat så hade jag varit grym, om jag bara bloggade om feminism, om jag bara bloggade om stil, om jag bara bloggade.., så hade jag varit grym. Hade jag bara startat en youtubekanal hade den varit grym. Hade jag bara engagerat mig i F! hade jag varit grym. Jag vet inte hur sund känslan är, om jag borde kväva den och tycka att jag är grym som jag är eller om jag ska fokusera och köra på ett spår - men om jag gör det så utesluter jag allt annat. Eller? 
 
 

Uppsatsskrivning, sista dagen.

Kategori: Vardagen

Hur kunde jag gå från så taggad till såååååå otaggad?! Någon som har tips till att ta sig tillbaka till taggad, kanske till och med till megataggad? HELP! Nu vill jag bara att den himla uppsatsen ska skriva sig själv?

Det kändes bra under kamratresponsen igår, men nu känner jag mig stressad och vet inte var jag ska börja nysta!! Prutpankaka.

Rehab har börjat.

Kategori: Vardagen

Jag har under en ganska lång tid varit ganska, inte bara ganska utan väldigt, elak mot min kropp. Vilket har resulterat i att jag och min kropp har hamnat i krig. 
Från ett håll attackerar huvudet med skottsalvor som skapar kaos och förhindrar mig att fokusera på något. Som det inte vore nog har så har huvudet ett massförstörelsevapen - skrap huvudvärk. Den kommer krypande upp för ryggraden och tar sig in mellan hjärnhalvorna där den bara exploderar.
Från ett annat hålla krigar magen med blockader och gasbomber. 
 
Kände att det började bli lite väl grafiskt. Hur som helst ska jag ta hand om mig själv bättre.
Speciellt efter som jag behöver kunna fokusera på skolan och då kan jag inte leva som en hiss mellan hyper och vad-nu-motsatsen-till-hyper-är. 
 
Detta innebär: 
Jag är tillbaka på gymmet - redan efter bara två pass har smärtan i min ländrygg minskat med massor. Jag vet att mina tarmar alldeles snart kommer trivas med lite magmuskler som sällskap istället för det tomrum som är där nu (jag vet inte varför, men i min mentala bild av insidan av min mage så ligger just nu mina tarmar och svävar som i rymden utan något stöd någonstans ifrån).
Jag dricker vatten - SHIT! Vad jag har varit dålig på att dricka vatten. Jag har levt på max två glas om dagen under en väldigt lång tid. Direkt när jag kommer ihåg att dricka så slutar huvudvärken vara lika närvarande och efter bara några dagar mår huden mår bättre, jag vet inte om det är så men jag upplever att mina ögon fungerar bättre också. 
Jag äter mat - Inte heller något som inte varit min starka sida på väldigt länge.
Vissa dagar har jag gått helt utan, vissa dagar har jag endast levt på frukt och godis (med betoning på godis) andra dagar har jag lyckats äta frukost..
Vissa dagar har jag ätit men ätit värdelös mat utan näring.
Det kan ha varit max två/tre sunda mål mat i veckan. Om jag har haft sällskap eller varit hemma hos någon annan. 
Nu är det tre mål mat om dagen och mellanmål som gäller.  Hjälper mot allt och är bra för allt.
Minskar godismängden - Jag tror jag har köpt godis för ungefär lika mycket som jag betalat i hyra det senaste halvåret. Låter det som rimligt beteende? 
Inte nog med att jag ätit godis istället för att äta mat, jag har betingat mig själv med det.
Problemet när en betingar sig själv är att helt plötsligt är det ok att ta belöningen först efter som jag har vetat att jag kommer göra det jag ska.
Har jag gjort det jag ska? Nej.
Så två ovanor ska brytas och två goda vanor ska skapas.
Förutom att maten kommer göra det lättare att inte äta så mycket godis så kommer jag starta upp min innre motivation med positiv förstärkning iform av goda tankar och snälla ord om mig själv istället för fysisk belöning. 
 
Jag har alltså utförmat en egen fredsplan, en rehabilteringsplan, för att jag och min kropp ska börja tycka om varandra igen. Jag vet att jag kan, jag har levet så här innan. Det ska bara till att tro på mig själv, acceptera och bekräfta, 
 

Behovet att att vara i mitten

Kategori: Vardagen

Jag har gjort det igen! Hur kan jag inte märka att det händer under tiden det händer utan bara ser att det har hänt. 
Jag kan ju inte radera kommentaren nu, men jag har helt berövat R på sin chans att faktiskt få lite plats. Jag hoppas att ingen kommenterar min kommentar. Då kanske det blir en negativ betingning och jag kanske i alla fall märker att jag gör det nästa gång.
JAG BEHÖVER INTE KOMMENTERA ALLT, DET JAG KALLAR "VISA ATT DU INTE ÄR ENSAM" ÄR EGENTLIGEN ETT UTSPEL FÖR ATT BLI SEDD OCH FÅ LITE EXTRA TID I RAMPLJUSET.
 

Blodet rör sig

Kategori: Vardagen

Köpte ett halsband för 400 kronor idag.. Det är sinnessjukt, såg fel på prislappen. 
Jag tänker inte lämna tillbaka det. Jag är fin i det. Det är mitt halsband nu, jag tänker att jag kan använda det jämt så kanske det lönar sig. Hittade också en nyårsoutfit till mitt halsband. Så nu är jag redo. 
Det hade jag varit utan kläder också. 

Jag såg en TedX-film förut som gav mig mitt nyårslöfte för resten av mitt liv - jag ska sluta vara så svag för normen. Jag ska bli bättre på att sätta ner foten. Inte bli stum i stunden. Jag ska säga emot när mina medmänniskor säger nedvärderande saker, normativa fördomar. Och jag ska sluta driva med Aids - jag förstår inte när jag började med det. Men jag slutar nu. 
Jag ska också börja gå på partimöten. Jag vill ju gå dit - varför gör jag inte det? 
 
Jag var på gymmet idag, så jag känner mig stark. Om ett tag ska jag börja träna med pappa igen. Måste bara träna lite själv. Lära mig på nytt. 
 
Åh jag är så taggad på nytt år. 2014, är inte det lite sjukt?
 
 

What the hell are you waiting for?

Kategori: Vardagen

Nu är det dags! Jag vet att det är farligt att tänka allt eller inget - men när jag såg mina ben igår... De såg inte ut som mina ben. Min rygg orkar knapp vara upprätt, min mage börjar krångla igen. Allt jag tänker på är att få i mig godis. Jag måste bryta cirkeln. Jag måste komma ur den här gropen jag har grävt ner mig i. 
Vad väntar jag på? Nu eller aldrig, tänker inte förlora mig i morgon. 

Tänkar om någon annans dag

Kategori: Vardagen

Hur kunde jag låta det gå så här långt? Jag står där och känner att blodet slutar cirkulera, hjärtat finner ingen anledning att pumpa. 
Mina trötta fötter blir vita medan mina ögon blir röda av koncentrationen jag lägger på att inte gråta igen. 
Jag har alltid sagt att "vill du inte ha ditt jobb, låt någon annan få det". Jag har alltid vetat att det inte är så lätt, men nu får jag verkligen äta upp mina ord. 
Tänk om jag står still, tänk om jag fastnat. Tänk om jag inte kommer vidare - har jag kommit fram? 
Allt jag tänker göra att att stänga av, det får vara bra nu. Klarar inte mer. 

Härlig helg

Kategori: Vardagen

Jag har haft en jättemysig helg. 
I fredags var jag hos mamma en sväng och åt middag och duschade. 
Sedan åkte jag till korsvägen och mötte upp Malin. Vi för vidare hem till Tobias, dit Kloo även kom, och kollade på Oceans rim. Helt okey film, gillar att den var så avskalad. Lite genusskev - känns som att det inte blir bättre innom filmindustrin alls? 
Jag somnade en del, inte för att filmen var dålig eller sällskapet tråkigt, men jag var så himla trött. 
Så efter filmen blev det hemåkning och sängdags. 


I lördags sov jag ut. Ända till klockan 11 typ. Asgött. 
Sedan begav jag mig till Sofie och Daniél och åt lite lunch. Alltid värt att äta där. Bättre än på restaurang. 
Vi åkte in till stan och kollade på Daniéls pappas gospelkör, gospel är så himla mysigt. 
Efter det mötte vi upp mamma och Jennifer. Vi tog en fika på Bar Foxx - grymt ställe! Fint, gott och trevlig personal. Vad finns det att klaga på? För tjocka mozzarellaskivor. Liksom - det är inget problem, det är en välsingnelse. 
När vi fikat klart skulle Mamma, Jennifer och Sofie gå på Chalmers damkörs julkonsert i Vasa kyrkan och jag drog mot Liseberg för att möta Jessica och mysa runt lite. 
Vi gick och kolla på allt, drack lite varm choklad. Jag åt min första lussebulle också, och vips så infann sig för en sekund julkänslan. 
Vidare efter liseberg drog vi till North American Sportsbar, drack några glas och åt nachos. De har grymt goda nachos där. 
Idag har jag varit hos mamma hela dagen. Bara fikat, slappat och spelat kort. Så himla skönt. 
 
Nu ska jag städa lite här hemma och sen är det dags att avrunda helgen. 
 

Tappad...

Kategori: Helt seriöst

Idag är det första advent, efter som jag inte är kristen så har jag inte tänkt på att Jesus är på väg att födas, men det är en perfekt anledning att umgås med familjen. Det har jag gjort. Ätit mysig middag och pratat ihop oss om jul. Helt galet att det inte ens är en månad kvar. Det är inte ens en månad kvar till 2014. Tiden är helt borttappad. Utan spår. 
Jag har hela tiden sagt att 2013 har varit ett fantastiskt år - nu känner jag att jag kanske talat för tidigt. I och för sig så har jag tyckt att året varit så bra för att jag har lärt mig något från varje jobbig situation jag varit i. Så kanske kommer jag när jag kommit ur denna svackan se på det på samma sätt.

Jag har kommit på ett sätt att beskriva hur jag mår i alla fall. Hur jag alltid har mått. 
Det är som att jag är i havet, jag har simmat ut en bit från land. Lite för långt för att orka simma tillbaka in mot land igen. Helt utmattad har jag lagt mig på rygg för att flyta. När det inte blåser känns det helt okey att ligga där ute. Jag kan höra min omgivning från land och koncentrerar jag mig kan jag nå in till dem. Men när det blåser rullar vattnet in över mig och jag får kallsup efter kallsup. Jag får kämpa för att hålla mig uppe vid ytan. Ibland lyckas jag inte och dras ner under vattnet, jag känner hur lungorna och alla organ bara trycks ihop. Tillslut lugnar sig vattnet igen och jag kan ta mig upp till ytan för att flyta igen. Ibland har stormen fört mig närmare land, till och med så nära att jag ta mig upp ur vattnet en stund. Men av någon anledning ska jag alltid i och simma igen. Ibland har stormarna fört mig ut på djupare vatten, där kommer stormarna tätare och våldsammare, jag tappar all kontroll och kan bara vänta på någon undervattensström som kan ta mig in mot land igen. 

Jag känner mig så orkeslös och isolerad. Jag ser alla och alla ser mig. Det är ingen vägg emellan oss, men avståndet är ändå för långt för att jag ska orka ta mig fram. Jag kan tycka att det är värt att kämpa vissa stunder eller för vissa personer. Men jag har tappat orken och den blir svårare och svårare att hitta igen. 

Sitter faktiskt vid datorn

Kategori: Vardagen

För en gångs skull sitter jag vid min dator.. Brukar typ annars bara ske när det är dags att betala räkningar.. Vilket jag har en jag måste betala kom jag på nu.. Smsbiljetter..
KUL!!
Hade egentligen inget att skriva  till mig själv om.
Också kul

Helgen presenteras av... Trumvirvel... äsh jag kom inte på något kul.

Kategori: Vardagen

Ligger i min säng och är ganska nöjd med mig själv. Det är undanplockat i lägenheten och jag har tvättat. Dessutom vågade jag mig på att göra benböj med skivstången i dag. Det var lite vingligt först. Men när jag väl fick grepp om balansen så kändes det faktiskt bra! Passade även på att dansa i gymmet, hela tjejdelen var tom så jag skakade loss rejält. Destiny's child kan ha den effekten på mig.
Haft en riktigt mysig dag med Jessica idag med, ultimata bakisdagen (trots att ingen av oss var speciellt bakisk). Kollat massa film ätit godis och pizza och bara chillat.
Även om jag hade väldigt trevligt igår - jag var och spelade biljard med några kompisar - så var inte jag speciellt trevlig igår. När jag pratade om det idag så var reaktionen, visserligen väntad, att jag var dom jag brukade. Därför börjar jag undra om det verkligen är en så bra idé att jag dricker. Jag gillar inte att jag blir så förändrad i humöret. Jag var liksom glad och sprallig och sen blir allt så himla grått.
Så jag ska försöka låta bli att dricka, i alla fall sprit. Om jag ska dricka ska jag hålla mig till vin. Och till vettiga mängder. Inga mer fyllor.
Sa tjejen med alkoholproblem

Fel

Kategori: Vardagen

Det är så himla konstigt, att bara för att jag blir själv en kväll så känner jag mig ensammast i världen. Jag måste väl ändå veta att det inte är så? Ibland tvivlar jag i och för sig.
Undra om man ska börja förändra sitt liv innan man har förändrat sig själv..
Jag är gladare nu igen, morgonen kom med hopp. Men det känns också som mina dippar blir jobbigare och jobbigare. Fast det känns också som om de drabbar en helt annan person.

Mörker

Kategori: Vardagen

Det här är kanske inte ett normalt inlägg. Eller jo, det följer trenden i den här bloggen ganska bra. Jag är så trött.. Trött på att vara ledsen och orolig och trött och orolig och ängslig och liten chef svag. Jag har varit förkyld ett tag nu, hostar som ett as - borde ha stannat hemma från jobbet - men vem hade blivit lycklig av det? Jag önskar bara att allt var över.
Fick veta att c gick ur gruppen direkt när det hände, och jag har inte ens märkt det? Men jag saknar honom. Jag saknar fortfarande det gamla, jag saknar fortfarande att förplocka frysen - alla dåliga skämt, alla bra skämt.. Alla konstiga idéer. Jag saknar att bli fast med alla stora ordrar. Jag saknar cg-personalen. Jag saknar att andas.
Allt är så sjukt. Det är lögner och spel och jag vet inte var jag ska ta vägen. Åh skit i allt

Lisebergs station

Kategori: Vardagen

Den kalla vinden kommer en lång stund innan tåget.
Tåget mot Göteborg rullar in först, kortare än vanligt.
Kaklet på väggarna är varmare än det brukar.
Får fläkta mig luft från vattenflaskan.
Tåget rullar in, dörrarna matchar inte med dörrarna på perrongen.
Fast jo där, ett set längre fram.
Byter dörrar.
Den besvärade kvinnan jag mötte på trottoaren vid det halvklara gothia tower är fortfarande kvar i huvudet.
Idag är en typisk morgon då jag lagt märke till allt, kommer ihåg allt.
Magen känns inte bättre än igår.
Tåget ångar av sig nattens fukt när solen och motorn värmer upp det.
Jag åker från vita fluffiga moln mot tunga gråa regnmoln.
Även om det är sant, känns det som en dålig illustration.
Jag vill av, jag vill ha semester.



P.s det värsta är att jag vet att jag kommer kunna förtränga allt det här så fort jag kommer in i rutin igen, jag vet bara inte om jag kommer hinna innan det är dags för semester igen. Och är en semester värd att må så här? D.s

Världens värsta kväll

Kategori: Vardagen

I lite mer än ett och ett halvt år har jag haft ett underbart jobb. Okey, jobbet har aldrig varit underbart - men mina kollegor har varit fantastiska. Alla på varsitt sätt. Men det är slut med det nu. Nu vet jag inte riktigt vad som händer med mitt jobb, jag är osäker på min roll, osäker på mitt ansvar. Framför allt känner jag mig osäker - alla andra tjänster försvann ju helt magiskt - varför skulle inte min göra det?
Jag vet att ett ab bara tjänar sina ägare, men jag har så svårt att acceptera bristen på respekt för mina medmänniskor. Och sen ska jag tjäna det företaget? Men om jag inte gör det - vad händer då? Det finns ju fortfarande underbara människor där - som absolut skulle klara sig utan mig. Men ändå.
Helvete vad jag inte vill att det ska bli i morgon, det är därför min kropp mår som den mår nu. Det vet jag, men det är svårt att slappna av. Jag önskar bara att allt var som vanligt. Att allt var en ond dröm, att allt var ett misstag från ledningens sida, att alla förlät och kom tillbaka.
Att allt kunde bli bra - jag förstår inte hur det ska kunna bli bra nu.

ipod touch

Kategori: Lägenhet & vuxenlekar

HELVETE VAD JAG ÄR Å BRISTNINGSGRÄNSENS UDD!
Jag vet inte var jag ska ta vägen just nu.. Min Ipod touch (som jag inte använder och därför tänker att jag ska sälja) vill inte göra som jag vill. Den har en asgamal programvara och jag behöver uppdatera den. Men idiotmaskinen vill inte ansluta till Istore och jag fattar inte vad den vill att jag ska göra! *buhuu*
Jaja, jag får la ge upp igen och bara sälja den som den är. Det kanske finns någon som blir exhalterad över utmaningen.. Det kanske inte ens är en utmaning..?

Anledningen till att jag hamnade här med den gamla ipoden va för att jag bestämde mig för att ta tag i att rensa ut min byrå.. Det var så mycket grejor i den att jag inte ens förstår hur det gick till. I morgon efter jobbet ska jag komma ihåg att köpa med mig ett hålslag - ligger viktiga papper över allt just nu. (Uppsamlat sen jag flytta hit för ett år sedan. Jag har alltså i fler än 365 dagar tänkt att i morgon köper jag ett hålslag).

Nu

Kategori: Vardagen

Vill ni veta vad jag gör? Ni kan aldrig gissa!!

Jag sitter på tåget till jobbet, jo jag lovar! Det är sant!

Gjorde precis något väldigt nödvändigt - klagade på Pressbyråns reklam för mellanmål, man kan välja stora strider i världen - eller små. Just nu vill jag vara få gnäbba lite i ett hörn.
Snart ska jag ta på mig manteln, då, då ska de bli slut på orättvisor.

Ä

Anus

Kategori: Vardagen

Jag skulle ha gått ut igår, jag ville gått ut igår. Men jag kunde inte. J är sur och besviken, jag förstår. Jag förstörde hennes kväll. Men jag har fortfarande askonstig huvudvärk som jag inte klarar av. Jag hade inte kunnat gå ut igår. Jag satt och bara ville att H och M skulle gå hem sista stunden så de inte skulle va så mycket ljud, då satt de ändå helt tysta på var sina stolar och gjorde inga ljud. J får vara sur och besviken, det är helt okey känslor. Jag tycker bara inte om att ge henne dem.