Liliansdotter

Här om dagen gjorde jag några sletna situps på golvet hemma, efter det föll bitarna på plats. Det är ju det som får mig att må bra. Inte just situps, men aktivitet i musklerna. Det som gjort att jag undvikit gymmet så länge nu är för att det får mig att må så dåligt.
Jag är så mitt emellan att jag ofta faller mellan stolarna och inte får en enda kommentar. (Om jag inte går på klasser, då brukar lärarna le glatt - för jag ler och försöker. Ska man vara med på lektionen så ska man - tack för det balettskolan).
Och nej jag vill inte ha några äckliga kommentarer om min kropp - men jag är nersmittad av tanken av att andra borde vilja kommentera min kropp. Hur ska jag annars veta att jag finns och blir uppskattad?
Så jag får kletiga ångest känslor över att ingen ser mig, sen får jag äckliga ångest känslor över att jag bryr mig så mycket, sen går jag ner mig helt och hållet.
Men nu tar jag mig i kragen för mitt fysiska välmående.