Liliansdotter

Nu va serien slut,
Har sedan tredje avsnittets start legat i en krampaktig fosterställning och kvidit och gnytt, utgett tysta skrik och hostat av tårar som hamnat fel.

När någon som levt ett trasigt och trassligt liv på tv dör, är det som min egna död, någon in min närhets död. Det blir för verkligt, jag blir för påmind om att jag kommer bli ensam. Efter min död kommer jag va ensam, utanför. Om alla andra dör kommer jag bli övergiven - och så himla vilsen.
När trasiga liv på tv tar slut blir jag påmind om att allt faktiskt har ett slut, och att det inte ens behöver lösa sig innan slutet kommer.
Jag vill aldrig vara utan närhet, jag vill aldrig bli bortglömd. Jag vill aldrig glömma bort.