Liliansdotter

Igår va jag och kollade på Jonas Gardell. Han pratade, jag lyssnade. Och kollade på en liten tvskärm (vi hade platser med mycket skymd sikt). När han sa något som träffade hårt så kollade jag på takkronan inne i Storans salong.

Nu ligger jag och tänker på Paul, och hur jag har svårt att orka. Jag skulle vilja orka som han. Jag skulle vilja inse att livet inte alltid kan innehålla all lycka som finns, att man kan va nöjd med något litet. Just nu kan jag inte va nöjd alls. Jag kan inte se guldkanten.
Allt känns så långt och utdraget. Jag sitter och tappar fokus och längtar någon annanstans.