Liliansdotter

Den kalla vinden kommer en lång stund innan tåget.
Tåget mot Göteborg rullar in först, kortare än vanligt.
Kaklet på väggarna är varmare än det brukar.
Får fläkta mig luft från vattenflaskan.
Tåget rullar in, dörrarna matchar inte med dörrarna på perrongen.
Fast jo där, ett set längre fram.
Byter dörrar.
Den besvärade kvinnan jag mötte på trottoaren vid det halvklara gothia tower är fortfarande kvar i huvudet.
Idag är en typisk morgon då jag lagt märke till allt, kommer ihåg allt.
Magen känns inte bättre än igår.
Tåget ångar av sig nattens fukt när solen och motorn värmer upp det.
Jag åker från vita fluffiga moln mot tunga gråa regnmoln.
Även om det är sant, känns det som en dålig illustration.
Jag vill av, jag vill ha semester.



P.s det värsta är att jag vet att jag kommer kunna förtränga allt det här så fort jag kommer in i rutin igen, jag vet bara inte om jag kommer hinna innan det är dags för semester igen. Och är en semester värd att må så här? D.s